De 5 kloten

[Diavani]
"Det kunde det. I alla fall er. Så länge jag ser land kan jag simma till det."
*kollar på Angel med förundrad och orolig blick*

Nu märker även Francis att något höll på hända med Angel.
"Vad...händer?!" frågade han den kvinnliga alven, som han fortfarande inte fått namnet på.

Plötsligt blir Angel vanlg och han hostar upp lite vatten, sedan vaknar han.
-"Vad...Hände?..." frågade han hest.

"Jag vet inte." svarade Francis
"Måste dock erkänna att jag förlorade många män idag. Vi får hoppas att resan inte blir så mycket längre."

än en gång drömmer konosh om det mystiska klotet det kallar på honom igen mycket starkare denna gången och rycks ut ur synen av den enorma smärta som hade drabbat honom sedan hans besvärjelse. konosh försökte resa på sig men föll ihop igen och svimmade

[Diavani]
"Han lever, bra."
*klättrar upp i kryssmasten och sätter sig högst upp och ser ner på dem andra och ser sen mot riktningen de färdas i*

((Btw, du har fått veta hennes namn. Hon presenterade sig innan hon slog igen dörren. D.))

"D hette hon ja, just det..." kom Francis på efter att hon klättrat upp i masten
"Måste verkligen sluta planera så mycket, gör mig glömsk." sa han samtidigt som han skrattade lite smått och började gå mot sin hytt för at...planera.

((Måste glömt det , glömsk IRL också ^^))

[Diavani]
*sitter högst upp på kryssmasten och ksatar sig sen ner mot ett rep som svingar från stormasten*
~Två meter .. En meter .. Grepp!~
*får tag på repet och börjar svingklättra uppåt samtidigt som repet börjar svinga tillbaka mot fockmasten*

((Gör inget Jag kan blanda ihop två karaktärer så ..))

Innan Francis gick under däck, såg han dock Konosh ligga på däck. Han sprang genast dit, samtidigt som han ropade efter hjälp för att lyfta undan honom.

[Diavani]
*har klättrat upp och står på fötter och händer hopkrupen på toppen av stormasten*

Francis ber soldaterna bära Konosh till hans hytt och skickar senare ner skeppsläkaren dit, sedan fortsätter Francis som planerat och börjar planera.
"Må vi vara framme snart." hörs dock innan han lämmnar hallen.

[Diavani]
*ser en landremsa långt till styrbord om skeppet*
~Så jag hade kunnat ta mig i land ..~

((Eftersom inget händer, ska vi spola fram tiden tills vi är framme?))

Francis var trött efter att allt som hänt. Allt han tänkte på var att sova.

Angel må ha förlorat ett finger under resan, men det skulle några helare ta hand om, men nu var han nöjd med att vara på platsen han var på...



(Uotte joina nytt rollspel?)

Francis sommnade och sov en väldigt djup sömn nästan hela dagen.

((Det finns PM för sådana här saker ))

Angel stod på däck hela dagen och kollade ut över det djupblåa havet, han kände av någon anledning igen sig här, men han brydde sig inte...



(Men mig inte orka just nu, svar på frågan?)

((Ett par dagar senare, då inget händer...))

"Land i sikte!" skrek en man från masten.
"Hur lång tid kvar ungefär?" svarade Francis
"Skulle gissa på två - tre timmar till."

[Diavani]
*hoppar ner från masten, tar tag i ett repp från seglet och glider längs storseglet ner*
"Snarare cirka 1 timme. eftersom vinden precis vände med oss."
*lutar sig mot relingen och ser för en gångs skull helt normal ut*
~Och det är tur för besättningen .. Jag är hungrig ..~

Båten lägger till vid hamnen och Francis går till värdshuset för att fylla på matförråd och annat viktigt.

[Diavani]
*hoppar ner på kajen när det fortfarande är ca 2-3 meter till den och tar sig upp på ett hustak och ger sig iväg*

"Finns det någon äventyrlig människa här tro?" frågade Francis ägaren av värdshuset.

[Diavani]
*kommer tillbaka till skeppet efter att ha jagat klart*
~Nu hade de allt tur .. Var är gubben nu då ..~
*följer Francis doftspår till värdshuset*

"Brukar finnas en här, men han är inte här just nu." svarade ägaren.
"Nåväl, då kan jag lika gärna ta en öl." svarade han och gick och satte sig vid ett bord.

[Diavani]
*går och sätter sig hos Francis men utan något att dricka eller äta*
"Öl? Onödigt. Man blir bara onykter och trillar enr från tågen i masterna."

"Kanske du har rätt, men man bör ju passa på medan man fortfarande är i livet."