De 5 kloten

(( Vänta nu här... Laserstrålar? Magisk stråle hade varit okej, men kalla den för guds skull inte laserstråle, det här är en fantasysetting. Anyways, för något som är mer on topic. ))

Mitt i all tumult grävde sig något upp ur sanden. En stor brun man uppenbarade sig plötsligt för "De hoppfulla" som de nu kallades av Digor och hans efterhängare. Han slungade genast iväg ett stenblock i Francis riktning och hoppades att De hoppfulla äntligen skulle falla.

Angel reste sig upp, ett väldigt obehagligt uppdrag, och vände sig mot personen, hans blick var väldigt suddig, så han såg knappt någon, men han såg direkt att det var en man, eller, var det verkligen det?

[Diavani]
"Jag vet inte vad det är. Men den fungerar. Jag hittade den i templet. Det fanns två andra också."
*flinar när magistrålen försvinner*

((Kayz då magistråle. Men det är typ som en laser.))

"Jaha..." sa Francis, innan han träffades av stenblock och svimmade av.

Mannen fick nu rankor att snärja sig runt fötterna på resterande hoppfulla. Med lite tur skulle det få de att stå stilla tills han kunde utdela dödsstöten.

(( Hello! Tänkte hoppa in i rollspelet om det är ok, jag har läst allt så ja ä med på handlingen! ))

Användarnamn: Wulsey
Karaktärsnamn: Alwendarus
Ras: "Människa" (uråldrigt trollkarlssläkte)
Ålder: ? (ser ut att vara kring 70)
Kön: Man
Utseende:

Längd: runt 185 cm
Vikt(kroppshydda): Ganska smal
Hår: lång, ungefär till skulderbladen. Silvergrått och välvårdat
Näsa: Normal stor, lite korkig
Mun: ganska stor mun, fylliga läppar
Ögon: Kalla grå
Skägg: ganska långt (typ som tomteskägg i längd) en mörkare grå ton än håret
Hud: Ganska blek

Personlighet: Alwendarus är en trollkarl av den gamla religionen, han tjänar bara sig själv, eller bar sina egna syften åtminstone. Han är oftast inte så pratsam, han är alltid allvarlig humor är något han inte besitter, även om han förstår skämt. Alwendarus kan varken betraktas som ond eller god eftersom han tjänar sina egna syften. Om han då råkar sammarbeta med onda eller god kvittar för honom. Dock när det väl kommer till kritan så räddar han hellre liv än ser dem gå till spillo, men det är bara om han kan utan att riskera sitt eget liv.

Utrustning: Har enbart lättare packning, bland annat sin stav, sitt svärd och andra magiska föremål. Han har även en häst, en helvit springare.

Bakgrund: Hur gammal Alwendarus egentligen är eller var han kommer ifrån vat bara han själv. Men han har länge studerat magi av många sorter. Alwendarus har även studerat många språk, uråldriga som mer moderna språk, hna år också införståd i många olika magiska ritualer.
Alwendarus känner mycket väl till de Fem kloten, och är ute efter dem.

True Neutral, ser jag Godkänd!

( Jajamänsan Tackar!)

Alwendarus kommer riddande på sin vita springare, solen glöder i horisonten och natten är på ingång. Alwendarus har rest långväga ifrån, från österlandets djupaste skogar och högaste berg. Här är han okänd, där är han känd som "The wizard of the wood".
Genom sin "Visuglobus", en uråldrig kristallkula hade han sett att stora händelser som skulle omvälva världen skedde i västerlandet. De fem kloten höll på att vakna igen, det var ett tillfälle Alwendarus inte fick missa. Han hade länge sökt dem men aldrig funnit dem. Nu var de nära, och han var fast besluten att äga åtmistone ett av kloten.

Alwendarus blickade framåt, där lägre fram tornade en borg upp sig, borgen tillhörde den onde Häxmästaren Digor. Alwendarus hade en plan, som alltid, för att få kloten. Han närmade sig borgens port, när han stannade framför den talade han med sin mäktiga stämma som skar igenom berg och hav.

- "Jag är Alwendarus, Skogens Trollkarl, jag söker en audiens med Lord Digor för att erbjuda mina tjänster"

Aldwendarus avvaktade, om de inte behandlade honom med respekt skulle de få ångra det, tänkte han och såg bistert upp mot vakttornen som var placerade vid sidan av porten.

konosh vaknade i sin hytt på francis skepp. han hade fortfarande ont överallt i kroppen, men smärtan kunde han tåla. nu var det tid att gå upp och leta efter francis. konosh gick upp på däck och frågade närmaste man: "vet du var francis är någonstans? jag skulle vilja prata med honom" konosh tog upp en chokladbit och tuggade på den. mannen svarade: "jag tror han åkte iväg med angel och diavani in i öknen för att leta efter något". konosh svarade: "tack för upplysningen sjöman. jag borde nog gå och följa efter, men först. vet du var man kan köpa choklad här i staden? mitt förråd börjar ta slut". mannen svarade: "ja det finns en butik precis här vid hamnen som säljed choklad till ett rimligt pris". konosh sade: "tack för allt nu måste jag ge mig iväg farväl". konosh gick och köpte lite choklad köpte en häst med öken proviant och följde efter dem in i öknen. han kunde känna deras sinnen ungefär en dags marsch bort så han började ride in i öknen.

(kommer vara offline i en vecka nu. ska resa bort)

När Francis vaknade igen, visste han inte vart han var.
"Det här är inte samma ställe som jag svimmade på?" frågade han sig själv.
Han reste sig upp och tittade runt för att upptäcka att han var i en skog.

Angel fortsatte att kolla på personen, men han var väldigt yr, så han kunde inte se personen ordentligt.

konosh kände att hans vänners sinnen flyttade på sig. han började rida i den nya riktingen med en chokladbit i munnen för att dämpa den smärta som fanns kvar.

Francis vaknade igen.
"Huh? Är jag inte i skogen längre...?" frågade han sig själv samtidigt som han började att resa på sig.
"Sand? Är jag i öknen igen?" sa han, innan han såg en silluet vid horisonten.
"Borde nog gå dit." sa han och började halvgå mot figuren.