The Shadow Complex

[Carie]
"Det är därför jag ska sno den där bilen."
*går fram till en liten rostig vit opel, öppnar dörren och börjar tjuvkoppla*

Namn: Bill MacGrey

Ålder: 37

Kön: Man

Personlighet: Högljud, störande person som gillar att slåss.

Utseende: Svart medellångt hår, svart getskägg ( ) och mustach. Blågråa ögon.

Kläder: Svart läderjacka, på baksidan står det BoD, en t-shirt, där det står CC och svarta jeans.

Vapen: (Inga i början)

Övrigt: Är med i en motorcyckel klubb

Godkänd, men var Seriös.



Angel börjar gå mot en svart Mercedes W211.
-"Eller så tar vi den här" sa Angel och låste upp bilen, då den var hans.
Han hoppade in i förarsätet och startade motorn.

Bill vaknade i en säng.
"Och vart fan är jag? Va fan är det här?" frågade han sig själv. Han reste sig från sängen och började gå mot fönstret för att titta ut.
"Natt? Redan?" sa han förrvirrad eftersom hans klocka visade 14.36.

Angel var smått bländad av solen, men inget farligt.
Han vände sig om, och en bit bort var det mörkt som på natten, vilket fick honom förvånad. Bilklockan stod ju på 10:37, och den hade gått rätt sen han fick den för flera år sedan.

"Jag borde nog sova, det här kanske bara en..." sa han innan han stannade.
"Va fan är det där?!" skrek han efter att ha tittat på sängen där han tidigare legat. Där låg nu ett stympad lik.
"Jag borde nog dra härifrån snabbt." sa han och började att gå mot dörren istället.

Diavani hade reagerat på Angels röst, och gick uttråkat mot honom.
- Jaja .. Det får väl duga med en ful mersa då ..

-"Det duger sålänge vi kommer härifrån" sa Angel och gasade på så fort Carie (That's your name!) satt sig i bilen.
Han hade upptäckt i backspegeln att mörkret kom mot dem, och han kände inte för att råka ut för något värre än vad som redan hänt.

"Jävla dörr!" skrek han eftersom dörren inte gick att öppna.
"Plan B." sa han och började springa för att hoppa ut genom fönstret.

Carie ((you really was right ..)) såg mörkret, men brydde sig inte nämnvärt, egentligen tyckte hon om mörker, men det här var inte normalt.

Angel körde i tophastighet, och då bilen var trimmad så låg det på 280 km/h, så efter en halvminut så hade de kommit ungefär 2½ km, och Angel tvärbromsade.
Vägen tog slut där...

Carie såg på den obefintliga vägen.
- Hepp.
Hon såg på Angel, med en typsik vad-gör-vi-nu-blick.

Bill stannade framför stället där fönstret varit.
"Men vafan...Vart är fönstret?" frågade han sig själv. Dörren öppnades plötsligt.
"Jaha...Det var öhh...Udda." sa han och började närma sig dörren igen.

Angel svarade med en blick med betydandet "Vi går ut och kollar", följt av att Angel gick ut ur bilen och gick i en väldigt långsam takt, för att vara beredd om något som liknade monstret som tagit tag om hans fotled, skulle komma.

Andra sidan dörren fanns en lång korridor.
"Ett hotell?" frågade han sig själv när han stod i korridoren.
"Nåväl, jag ska lämmna byggnaden nu."

Carie hade också gått ur bilen, men gått fram till kanten och kollat ner.

Angel som också kommit fram kollade också ner i stupet, med det var så långt så man inte kunde se ner.
-"Och vad ska vi göra nu" sa han när han ställt sig upp ordentligt igen.
Han följde meningen med en sorgsen suck. Han ville ju bara tillbaka till sin käraste och deras lilla barn.

Bill fortsatte att gå genom korridoren.
"En jävla lång korridor, om jag får säga det själv."
Plötsligt hördes ett skrik bakom honom.
"Huh?!" sa han högt, och började att gå mot skriket istället för utgången.

Carie stod fortfarande lutad väldigt långt ut, och såg nästan ut som hon höll på att trilla. Sen backade hon och ställde sig rakt och ryckte på axlarna åt Angel's fråga.

Bill gick länge medan skriket blev allt högre. När han gick förbi en dörr hördes skriket klart och tydligt därifrån. Han närmade sig dörren och öppnade den sakta.