The Shadow Complex

(Det här rollspelet är baserat på Silent Hill-spelen...)

På något sett har du kommit till Staden, du kommer inte ihåg vad Staden heter, och du kan inte komma där ifrån...
Och det är inte allt, för nu är det också så att här finns det varelser, varelser som försöker ta kål på personerna som hamnat i staden...


Regler:
Irra inte ifrån de andra
Inget Powerplay
Var seriös
(Följande två är mest till Diavani, men gäller alla!)
Ingen allvetande (Alltså vet mycket om stället)
Inga större kopplingar till Silent Hill.


Mall:

Namn:
Ålder:
Kön:
Personlighet:
Utseende:
Kläder:
Vapen: (Inga i början)
Övrigt: (Ej obligatoriskt)

Min karaktär:
Namn: Angel Shadowstone

Ålder: 23

Kön: Kille

Personlighet: Tar ofta ledarrollen. Gör vad som helst för att få alla att komma ut ur Staden, han gör vad som helst för att få se sin fästmö och sin tvååriga dotter igen. Han har en förmåga att försöka försvara folk han gillar. Är väldigt lättirriterad, och har förmodligen en mindre psykisk störning...

Utseende: Som James Sunderland från Silent Hill 2, dock så har han svart hår med ljusa strimmor.

Kläder: Som James Sunderland.

Vapen: Inga än.

Namn: ??? Kallar sig själv Carie(med K ljud) eller Cess(med S ljud)
Ålder: ??? Mellan 15 & 25
Kön: ???
Personlighet: Tystlåten, innesluten i sig själv, säger bara saker som är viktiga enligt henne själv, svårt att prata om känslor.
Utseende: Blek hy, svart hår, mörkröda ögon; nästan svarta, svart runt ögonen, svarta läppar och naglar.
Kläder: Svarta jeans med svart nitbälte i, svart basketlinne, svarta nazikängor, svarta skinnhandskar avskurna vid första fingerleden.
Vapen: ---
Övrigt: Ingen vet vem hon är, var hon kommer ifrån, hur hon kom till staden och inte ens att hon är en hon.

((Yay!!! Jag fick två regler helt för mig själv!! Får man svära lite grann då och då?))

Godkänd
Ja, man får svära...Det står faktiskt Seriöst... Vem skulle inte svära m man vaknade upp i en stad med monster man inte kan komma ifrån?

Jag. Jag skulle gå ut och krama monstren för att göra dem till mina lekkamrater ...

Nu orkar jag inte vänta på annat folk...

Let the waking up begin!




Angel vaknar plötsligt upp.
Han är i ett hotellrum, han kolalr på byrån och ser nyckeln till rummet.
Nummer 421...

[Carie]
*vaknar upp liggandes i en ställning som borde brutit ruggen av henne, dvs, med fötterna upp på ryggstödet av en soffa och huvudet vridet 180 grader mot marken*
~Intressant ..~

Angel går upp, direkt mot dörren.
Han hade däckat igår, och kom inte ihåg vad stället hette, men han kom ihåg hur han kom hit, och nu ville han så snabbt som möjligt hem.
Han försökte få upp dörren, men den var omöjligt att röra den ur fläcken.

[Carie]
*vrider sig och hamnar på mage på golvet*
~Hupp ..~
*reser sig och ser en dörr som ser ut som någon rycker i den*
~Bäst att öppna ..~
*sparkar hårt upp dörren i ansiktet på Angel*

Angel hinner precis undvika dörren.
-"Tack" sa han till Carie.

[Carie]
*drar ner hakan ca 2 cm i en nickning*

Angel går ut genom rummet, då han känner en konstig lukt.
Lukten av något som håller på att ruttna...
-"Känner du också det där?" frågade han Carie.

[Carie]
*höjer huvudet och sniffar drar sen ner huvudet i en sorts nickning igen*

Angel börjar gå mot lukten, som verkar komma frå en städskrub ungefär 15 meter bort.

[Carie]
*lutar sig mot väggen och står kvar bredvid dörren och tittar på Angel med armarna i kors*
~Det luktar faktiskt jävligt illa ..~

Angel kommer efter några få sekunder fram till dörren, som han långsamt öpnar.
Han kollar in och ser en vidrig syn, ett lik, delat på mitten, ruttnande!

[Carie]
*ser inte liket men ser Angels ansiktsuttryck*
"Kom hit och stäng dörren."

Angel mår väldigt illa när han stänger dörren.
Han må ha sett lik förr, men aldrig så där vidriga...

[Carie]
*står kvar lutad mot väggen*
"Kom hit nu."

Angel börjar gå tillbaka mot Carie, då han plötsligt hör ett knak...
Precis innan han ska sätta ner sin for kommer en blek hand upp och försöker ta tag i hans fot, vilket den lyckas med...

[Carie]
*reagerar på ren impuls, kastar sig på golvet och biter handen som försvinner, blir sen sittandes på golvet och ser äcklad ut*
"Fy fan ..."
~ .. Jag ska aldrig mer bita monster .. Aldrig .. Inte ens drömmonter som smakar pepparkakor ...~

Angel ser chockat ner på Carie.
-"Tack"

[Carie]
*sitter fortfarande på golvet och ser spyfärdig ut*
~Hoppas det inte finns fler ..~
*reser sig*
"Bäst vi drar."
*börjar gå därifrån*

Angel följer efter Carie.

[Carie]
*kommer ut på gatan och ser sig omkring*
~Tomt .. Bra .. Hur fan kom jag hit egentligen .. Känns som en jävla baksmälla ...~
*börjar gå mot en bensinmack*

Angel kommer plötsligt på en sak.
-"Borde vi inte sticka härifrån så jävla fort som möjligt?" sa han, men egentligen inte som en fråga, utan som ett faktum.